Lotta Burvall har sedan hon fick sin lungcancerdiagnos gått igenom många faser där hon haft stora behov av stöd och rehabilitering mellan sjukhusvistelserna, något hon inte har fått.

– Fyra dagar efter att jag opererat bort ena lungan på sjukhuset i Umeå fick jag lämna sjukhuset och sätta mig på en länsbuss för att åka de 28 milen hem till Sundsvall. Jag var hög på smärtstillande och min son fick en chock när jag kom stapplande genom dörren, berättar hon.

 

Önskat att få stanna

 

Hon hade i det läget önskat att hon fått stanna kvar ett tag till på sjukhuset eller att hon i alla fall hade fått betalt för en taxifärd hem.

Väl hemma har jag fått klara mig bäst jag kan.

– Och väl hemma har jag fått klara mig bäst jag kan. Det jag önskar är att jag kunde få en kontakt jag kan ringa och prata med när alla mina tunga tankar kommer.

Samtidigt vill hon bestämt framhålla att själva den sjukhusvård hon fått under den här tiden har varit fantastisk. Det är perioderna mellan sjukhusbesöken som har varit jobbiga och ensamma.

– Det jag skulle önska är att exempelvis få åka iväg en vecka på ett rehab-hem och få hjälp med mina krämpor som följer med sjukdomen och känna mig omhändertagen, avslutar hon.