Efter att ha varit på resande fot i fem veckor kom Aron Anderson hem från Antarktis på nyårsafton. Han hade som första person i rullstol lyckats ta sig till Sydpolen. Tanken var att skida hela sträckan i sitski men under resan fick han möta stora utmaningar med magsjuka, väderförhållanden och det egna psyket. Trots det lyckades han nå sitt mål och samtidigt samlade han in 6,5 miljoner kronor till Barncancerfonden.

Förberedelserna pågick i över två år. Aron och teamet var tvungna att träna och specialtillverka utrustningen. Sitskin skulle hålla för de stora påfrestningar som man kan utsättas för i det antarktiska klimatet. När man sätter upp ett så pass stort och långsiktigt mål gäller det att hela tiden fokusera på delmålen för att inte hinna ledsna på vägen.

Aron Andresson

Fokuserade på småsakerna

– Vissa perioder var tuffa under förberedelserna men jag fokuserade småsakerna som peppade mig. Varje ny sponsor, varje delmål i träningen och i utvecklandet av utrustningen gav ny energi till projektet. Jag visste att jag ville lyckas och jag var inställd på att det var en lång väg dit, säger Aron Anderson.

Jag visste att jag ville lyckas och jag var inställd på att det var en lång väg dit

För att ta sig till starten flög han och teamet via Chile innan de tog ett litet plan som landade på den Antarktiska isen. Temperaturen är vanligtvis runt -25 grader men går ibland ner så långt som till -35-40 grader. Det är egentligen inte antalet minusgrader som är problemet, det värsta är vinden menar han. Köldeffekten ökar drastiskt med vinden vilket gör att det upplevs som mycket kallare än det är. Första biten skidades dessutom uppför en bergskedja, till man når upp på en platå. 

– Det var jobbigt såklart att ta sig uppför men det var också otroligt vacker utsikt hela vägen. Väl uppe på platån är allt som en vit öken, säger Aron Anderson.

Stora utmaningar

Det tog en vecka att komma upp till platån och det var väl där som han behövde tampas med resans största utmaningar. 

– Jag blev rejält magsjuk och när jag skulle släppa en fis kom det inte bara luft om man säger så. Det är verkligen ingen höjdare att behöva ta hand om det på den Antarktiska glaciärisen. För att kunna byta om fick jag först gräva en grop där jag kunde hoppa ner i lä, berättar han och skrattar.

Det är som att befinna sig i ett glas mjölk och jag såg ingenting

Han råkade också ut för vad som kallas ”white out”. Det betyder att det yr snö på ett sätt som gör att allt runt omkring är vitt och man ser ingenting framför sig. Eftersom Aron sitter ner på sina skidor har han lite svårare att parera ojämnheter i underlaget. 

– Det är som att befinna sig i ett glas mjölk och jag såg ingenting. Samtidigt var jag tvungen att fortsätta framåt trots att jag inte såg sprickor och annat som kom i min väg. Jag ramlade flera gånger och fick verkligen kämpa för att hålla ihop psyket och fortsätta, berättar han. 

Aron Andresson

Vill hjälpa andra

Kroppen tog mycket stryk av magsjukan. Därför fick Aron och teamet skjuts en bit för att lyckas nå Sydpolen. Det kändes så klart som ett nederlag men han ville inte ge upp, han ville nå fram. Trots att han inte skidade hela vägen var han första personen i rullstol på Sydpolen efter att ha skidat 33 mil under 22 dagar.

Jag har fått mycket av mitt djävlar anamma från min egen kamp mot cancern

Syftet med äventyret var att samla in pengar till Barncancerfonden och det gav honom perspektiv. Det var ett äventyr som var jobbigt men som han valt att göra frivilligt. Han vet hur det är att kämpa ofrivilligt mot cancer precis som alla barn på de onkologiska avdelningarna runt om i Sverige. De 6,5 miljonerna som han lyckats samla in hittills ska hjälpa barnen i deras kamp.

– Jag har fått mycket av mitt djävlar anamma från min egen kamp mot cancern. Det har gjort mig till den jag är och jag vill hjälpa andra att vinna sin kamp, säger han.