Det är Anders Lönnberg övertygad om. Han är sedan 2015 utsedd av regeringen till nationell samordnare inom Life Science.

– Under den här tiden har jag märkt en verkligt positiv vilja bland olika aktörer runt om i landet att samordna sig kring  nationella forskningsresurser och nya vårdlösningar. Och digitaliseringen bidrar med nya möjligheter till samordning, konstaterar han.

Ett exempel är den föreslagna nationella samordningen av biobanker som, även om det kommer ta flera år innan den blir klar, kan bli till stor nytta för både forskningen och vården.

– Exempelvis kommer nya läkemedel kunna testas mer effektivt och enskilda patienter kommer kunna få en betydligt större precision i behandlingarna.

Att koppla ihop system skapar möjligheter

Om den nationella biobanken sedan kopplas ihop med olika register som exempelvis journalsystemet kan man få ytterligare fördelar genom de moderna datorernas stora kapacitet, det man kallar Big data, och hitta nya samband som den mänskliga hjärnan inte klarar av.

– Och nya samband innebär också nya möjligheter för behandling av olika sjukdomar. Inom exempelvis cancervården blir typen av tumör viktigare än var den sitter. Och behandlingar kommer bli alltmer individualiserade då ”rätt typ av cocktail” av läkemedel kan ges, förklarar han.

Utvecklingen går också mot att samla all befintlig kunskap om både sjukdomar, läkemedel och behandlingar i en central kunskapsdatabas som kan hjälpa läkaren att ställa diagnoser. Det svenska systemet Cambio, ett kliniskt beslutsstöd som vinner internationell mark, är ett exempel på utveckling inom det området.

Beredskap för innovationer

Utvecklingen mot en bättre vård handlar också om förmågan att ta in nya innovationer i vården, där ett av problemen är ersättningssystemet.

– Men, regeringen kommer nu tillsätta en utredning om ersättningar inom vården. Man vill hitta incitament för att ta in nya läkemedel. De är oftast dyrare och då kan exempelvis en kortsiktig budgetcykel ställa till problem, förklarar Anders Lönnberg.

Detta är också ett viktigt område för cancervården som har en sådan hög innovationskapacitet.

– Det är av stor vikt att nya verksamma läkemedel kommer till användning över hela landet snabbare än idag då det kan ta många år, berättar han.

Den första tiden då ett nytt läkemedel används måste man också följa utvecklingen noga för att samla in information om hur medicinen fungerar i praktiken, information som inte kan fås under den kliniska testfasen.

– Idag är det landstingen får ta kostnaden för att noga följa implementeringen av nya läkemedel, samtidigt som vinsterna hamnar på andra håll som hos läkemedelsföretagen och samhället i stort då sjukskrivningar minskas.

Ett annat skäl till att man kan vara lite ovillig att testa nytt är att det påverkar sättet man jobbar på, något som kan kännas hotande.

– När man tar in en ny teknologi i vården finns ingen beredskap i form av nya arbetsmetoder. Exempelvis när Losec introducerades övergick behandlingen från att ha varit operation till att bli medicinsk. Men antalet kirurger blev fortsatt hög, förklarar Anders Lönnberg.

Avslutningsvis ser han också hur nya teknologier leder till mer egenvård, något som vården kan känna viss skepsis inför.

– Men, det ger stora framtida möjligheter för alla parter som jag hoppas vi gemensamt kan utveckla vidare.