Ovanstående känns igen från många som diagnostiseras med cancer. En överraskning och livet förändras totalt. Den som sa detta är Johannes Brost. Mitt i ett hektiskt liv av film, teater och engagemang tvingades han stanna upp.

Av en tillfällighet märkte han hur han tappade vikt – ner 5 kg. Var det den hårda träningen inför Let´s dance? När tävlingen var över kanske det fortsatta vikttappet berodde på att han slutat träna…? Nya engagemang i form av Jordskott och Fröken Frimans krig, conferencier på Sturehofs 120-årsjubileum och inte minst dotterns student. Livet snurrade på. Vågen visade nu -10 kg och han mådde dåligt allt oftare!

– På dotterns studentmottagning var jag tvungen att gå och vila, jag som alltid haft järnkondition. När jag senare kom till Fångarna på fortet tittade Gunde på mig och konstaterade att jag måste till läkare, säger Johannes.

Lojalitet mot arbetsgivaren var viktigare än hälsan.

Hemma igen blev det läkarbesök och undersökningar men Johannes fick tacka nej ett par gånger på grund av arbetet. Lojalitet mot arbetsgivaren var viktigare än hälsan. Ett agerande han idag inte förstår. När han själv sedan hade tid så fanns inga tider för bland annat gastroskopi. Johannes valde då att flytta ner till sitt sommarviste i Halland och genomföra undersökningarna där.

– När läkaren sa att de hittat en tumör kändes det förfärligt. Lyckan var att den inte spridit sig. Läkaren var hoppfull om att kunna operera med gott resultat. En förfärlig nyhet följd av hoppingivande budskap. Det var så kluvet. Chockad, ledsen och glad samtidigt.

 

Fantastisk vård

 

Johannes trycker under vårt samtal, flera gånger, på hur bra vården är. Läkare och vårdpersonal som ständigt funnits till hands som hjälp och stöd.

Jag är så enormt tacksam för hur alla hjälper mig på de sätt de kan.

– Det kan inte nog poängteras hur tacksam jag är för den fantastiska vård jag fått och får. Jag är så enormt tacksam för hur alla hjälper mig på de sätt de kan. Det minskar min oro och gör att jag känner mig starkare.

Han beskriver också lättnaden över att han tvingades gå ut med sin sjukdom. Media fick kännedom om en inställd teaterturné och sedan var cirkusen i full gång. Löpsedlar med spekulationer och felaktigheter gjorde att han gick ut och berättade.

Efter vårt möte ska Johannes göra de sista tagningarna för Fröken Frimans krig. Han äter fem gånger om dagen – fett och annat gottigt enligt honom själv – för att gå upp i vikt och mår ganska bra. Snart väntar cellgifter och i oktober läggs han på operationsbordet i Lund.

– För mig handlar det om att ta steg för steg. Cellgiftsbehandling, operation, en tid på sjukhuset och sedan rehabilitering och vila för att sedan börja jobba igen. Jag följer läkarnas alla råd och regler till punkt och pricka och tar snart min sista cigarett, även om jag idag röker väldigt lite, säger Johannes.

 

Johannes Brost i solen

Läkare och vårdpersonal som ständigt funnits till hands som hjälp och stöd. Foto: Filip Tu
 

Familj och vänner

 

Den kanske viktigaste frågan till Johannes var hur sjukdomsbeskedet påverkat honom, vad han ser som viktigast och kanske ett råd till andra drabbade.

Ett råd är att inte vara rädd att be om hjälp och stöd.

– Jag är otroligt lyckligt lottad med fyra fantastiska barn, barnbarn, syskon och vänner som fullständigt invaderat mig sedan beskedet. Vänner och kollegor som ringer och frågar hur det är och som hjälper mig på alla sätt. Ett råd är att inte vara rädd att be om hjälp och stöd. Det behövs, avslutar Johannes.

Johannes trycker också på vikten av att, trots oro och rädsla, försöka leva som vanligt, behålla livslusten och ta till vara glädjen i livet. Att fortsätta leva och planera för tiden efter sjukdomen.

Ett långt, varmt, roligt och härligt samtal med Johannes gör att jag förstår vad han menar. Jag är också säker på att få se honom i nya filmer, på teaterscenen och i en mängd olika sammanhang. Många år framöver. Det ser jag verkligen fram mot.