I och med att antalet patienter med kronisk cancer växer så har sjukvården ställts inför nya utmaningar.

Alla cancerpatienter kan inte botas, men med hjälp av effektivare behandlingar kan många leva länge med en kronisk cancer.

– Det finns tre olika sätt att se på kronisk cancer. Den ena är de som har blivit botade och inte behöver vård, men känner en oro över att tumören kan komma tillbaka. Den andra är de som har mycket långa behandlingsperioder med återfall och förnyade behandlingar. Den tredje är de som har fått en behandling och blivit botade, men har svåra biverkningar i form av skador på slemhinnor eller nervsystem, förklarar professor och överläkare Roger Henriksson, chef på RCC Stockholm Gotland.

 

 

Roger HenrikssonNya utmaningar för vården

 

Sjukvården ställs inför nya utmaningar när antalet patienter med kronisk cancer ökar. En utmaning är att man måste kontrollera många fler cancerpatienter under en längre tid. En annan är att lindra de biverkningar som många upplever efter behandling.

Biverkningarna kan komma många år i efterhand och påverka livskvaliteten.

Biverkningarna kan komma många år i efterhand och påverka livskvaliteten. Vården måste skaffa sig bättre kunskap om orsakerna och hur vi ska kunna minska dessa problem. Det krävs mer forskning för att få effektivare behandlingar med mindre risk för biverkningar, men också en bättre samverkan mellan olika forskare och specialister inom vården, menar Roger Henriksson.

All cancervård behöver inte ske på universitetssjukhus eller stora specialistcentrum. Stora delar av vården och kontrollerna kan ske i nära samverkan mellan universitetssjukhusen och vårdansvariga närmare patienternas hemort. I vissa fall kan också egenvården utvecklas där patienter och närstående är mer delaktiga. Men ansvariga i vården får aldrig släppa taget för tidigt.

– Det innebär att patienter får stöd och vård nära hemmet, psykosocialt stöd men även medicinskt stöd. Fördelen med detta är att patienterna kommer hem till sin livsmiljö. Risken kan vara att vården flyttar över för mycket ansvar på patienten. Sjukvårdspersonalen är den som har kunskap och patienten med närstående är den som ska kunna dra nytta av den.

Roger Henriksson
Chef på RCC Stockholm-Gotland

Foto: Privat


 

Margareta Haag ”Som att gå på taggtråd”

 

Margareta Haag har den kroniska cancersjukdomen lågmalign Non-Hodgkins lymfom, en form av blodcancer som kan finnas vartsomhelst i kroppen.

– Att leva med kronisk cancer är som att gå på taggtråd ibland. Det är en ständig oro, men ju längre tiden går utan ett återfall blir man lite tryggare. Jag har en biverkning av mina behandlingar och det är att jag har fått lymfödem som också är en kronisk sjukdom. Den tampas jag med varje dag, ibland känns den värre än oron för återfall av själva cancern.

 

En annan verklighet

 

Livskvalitet för Margareta är att vården ger henne möjlighet att känna sig trygg i sjukdomen och behandlingen, att vara där och stötta henne och hennes närstående.

Idag när en person får cancer vet de inte om sina eventuella rättigheter.

– Första gången ställde vården upp på ett fantastiskt sätt för både mig och min familj. Men den har nu blivit mycket sämre. Tidigare fanns det mer vårdpersonal som hade tid att uppmärksamma dig och kunde förmedla vidare vad just du behöver. Idag när en person får cancer vet de inte om sina eventuella rättigheter, och måste hela tiden själva säga till vad de behöver.

Vården flyttar hem till en annan verklighet idag. Många inom primärvården kan väldigt lite om cancer och detta lider många kroniker av.

– Vi är i dag över en halv miljon som lever med kronisk cancer och den siffran kommer att öka dramatiskt. Både primärvården och rehabilitering behöver kompetensförstärkas och utbildas i de problem och biverkningar många patienter lider av. Jag tror att vi kommer att känna oss tryggare i framtiden. Vi kommer att ha primärvårdscentra med kompetens och forskning om cancer och dess biverkningar, där vi får den vård och rehabilitering vi kan behöva fram till palliativ vård. 

Margareta Haag
Kronisk cancerpatient och vice ordförande i Nätverket mot cancer

Foto: Svenska Ödemförbundet