– Vi är överlag duktiga på att behandla tumörer, vi är sämre på att behandla människan, berättar Patrik Göransson, ordförande för SWEDPOS (Svensk Förening för psykosocial onkologi och rehabilitering).

Arbetet med rehabilitering av cancer ser väldigt olika ut i landet idag. Det är helt beroende på var du bor, för vilken rehabilitering du får som patient samt för vilken cancerform du är drabbad av. Men en förändring har skett.

Inom vården brister man ofta i att bedöma cancerberördas behov

Det psykosociala bemötandet såg annorlunda ut för bara några decennier sedan. Då handlade det mera om att trösta, hålla om, tycka synd om. Ett cancerbesked var ofta lika med en dödsdom. Idag arbetar man med ett multiprofessionellt perspektiv och att alla skall ha grundläggande kompetens kring patienten. Inom vården brister man ofta i att bedöma cancerberördas behov. Det är därför man behöver hjälp genom att ställa frågor till patienten och använda bedömningsinstrument systematiskt.

Finna sina redskap

Idag försöker man snarare utgå ifrån varje individ och hitta varje persons egna resurser och få dem att vara kvar i sina egna sammanhang. Det handlar om för sjukvården - att inte ta över.

Att folk överlever är bra – men de måste få leva också

Ibland blir det lättare att göra något för en patient, istället för att låta patienten själv utföra det som ska göras. Den nya rehabiliteringen fokuserar mycket på att istället hjälpa patienten att själv finna sina redskap. Ibland måste också rehabilitering sättas in innan man överhuvudtaget kan påbörja själva behandlingen. Det kan handla om personer som stomi-opereras och har skräck för att äta, stickrädda eller en rädsla som på något annat sätt behöver tas omhand.

Patrik använder en liknelse:

– Att folk överlever är bra – men de måste få leva också. Det är som att man gräver fram offer från en katastrof, ger dem en filt och lämnar dem med några tröstande ord. Så fungerar vården ibland genom avsaknad av det helhetsperspektiv som rehab ger.

Involvera de närstående

Idag brister man ofta inom vården att på allvar involvera de närstående till patienten och bemöta deras behov. Hur kan man på bästa sätt stötta och utbilda dem och ge dem redskap för att hantera cancern och det som den för med sig?

I en studie gjord om hur de närstående mår, visar den på att de ofta själva blir drabbade av somatiska symptom, psykisk ohälsa, höga sjukskrivningstal och likande. Cancern drabbar många runtomkring patienten, inte minst barn. Vad gäller anhöriga barn har man tagit fram en förtydligande lagstiftning för arbetet med dem så att de får rätt stöd.